Känns så knäppt nu för tiden. Ingenting är lika självklart som det var förra hösten. Då hade jag liksom bara en bana att följa, det var att gå ner i vikt. Sedan allt blev som det blev i sommras så har jag inte hittat tillbaka till min rutin. Det enda som är det samma är ångesten. Idag så kan jag glömma att tänka mig för i situationer där mat är inblandad. Jag brukade alltid vara så noggran med det. Det är så konstigt. Men jag gråter fortfarande över hur misslyckad jag är hela tiden. Så drygt. Måste bli bättre

Ska iallafall få en crosstrainer av min BF, det är hans gamla. Det känns skönt så slipper jag gå ut nu i mörkret. Det är så äckliga områden här omkring, dålig belysning och så. Och jag vet, det borde inte stoppa mig.

Jag kämpar på iallafall

Think thin