Jag har skapat en blogg som helt kommer att handla om mig och mina försök till att gå ner i vikt. För ungefär två år sedan så var jag precis underviktigt, och det var inte det perfekta. Sen träffade jag min pojkvän och struntade i vikten, då gick jag upp ca 20 kg. Det är en av de värsta saker som hänt mig.

När jag ser mig i spegeln idag så blir jag äcklad. Jag är stor, för stor.. ÖVER ALLT! Det är patetiskt.
Nu är jag så jävla trött på mig själv och min fula kropp, det måste bli ändring. Jag har lyckats gått ner hälften av den vikt jag lade på mig, men det är inte bra nog.
Jag försöker att minska mina portioner så gott jag kan, men min mamma har alltid ett vakande öga. Min lilla syster hade nämligen problem med mat när hon var yngre. Inte ätstörningar precis, men hon hatade mat och åt så lite som hon kunde. Hon blev "bättre" på att äta efter ett tag, så hon är ju normal size nu. Men mamma är fortfarande på hel spänn.

Jag registrerade mig här om dagen på www.anamia.mylava.net, det är en sida för folk som är pro ana/mia. Dom har många bra tips om hur man kan gå tillväga. 

Jag har en peppkompis som stöttar mig påvägen, jag är samtidigt hennes peppkompis. Det är ett tips, det är så skönt att ha någon i samma sits som man kan prata med. 

Jag kommer inte säga mitt eget namn i den här bloggen, inte heller någon jag känner. Om detta skulle komma ut så skulle mina föräldrar få damp, haha! Så jag håller mig på den säkra sidan.  

Hur som helst så kommer denna blogg fungera ungefär som en dagbok, där jag skriver om mina tankar.

Nu måste jag ringa min kompis.

Puss