Dagarna när jag var bortrest var inte sådär asbra. Jag åt SÅ mycket -.- Äckliiigt.. Känner mig så snuskig när jag äter mycket, som en stor fet strandad jävla val. USCH! Ska träna järnet dom här dagarna nu.

Egentligen har inte jag någon diagnos på att jag har en ätstörning. Skulle knappast tro att jag har en heller, iallafall inte ana/mia. Vad jag vet är att det inte går en enda minut utan att jag tänker på min vikt eller hur äcklig och ful jag är. Maten som jag äter och fettet på min kropp känns som en svart, ruttnande massa som förstör mitt liv. Måste planera långt i förväg vad jag ska äta härnäst och hur mycket, och såklart hur jag ska bli av med det sen.
Det jävliga är att jag gillar mat, för mycket. Godis och chips har jag inte problem med att avstå ifrån, men det är själva maten. Mamma lagar den godaste maten i världen och allt man vill göra är att proppa i sig. Men jag vet att det ändå inte är värt det. Mat gör mig bara till en stor klump fett, jag hatar det. Skämms över mig själv och allt jag är. Usch usch usch.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja dö, men jag känner mig inte färdig liksom. Vill inte dö som ett stort fult fetto.

Nu ska gå ner och äta frukost. En liten knäckemacka, utan någonting på : )

The real winner is always thinner!

Puss på er